Hur kommer det sig att människor har svårt att såra andra?
Okej, det där kom ut helt fel. Det ser helt fel ut.
Jag förstår självklart varför människor har svårt att såra varandra (medans vissa absolut inte har några som helst problem med att såra).
Men, varför är människor så konflikträdda när det kommer till känslor?
Är jag den enda människan på den här planeten (ja, just nu känns det verkligen så) som inte har några problem att säga till en annan person att “Nehejdu, här känns det inte så mycket va. Bättre lycka nästa gång!” ifall jag inte känner något för personen?
Jag tycker det handlar om respekt. Det är respektlöst att hålla inne med vad man känner, för man sårar bara mer då.
Människan är självisk, särskilt i detta avseende.
Man vill inte riktigt stå där, face-2-face med personen man sårat. Sådant är ju sjukt jobbigt.
Istället hittar man på alternativa sätt att bli av med personen, så man slipper vara där och se personen i ögonen. Jag föredrar som sagt att se personen i ögonen när jag sårar dem, för det bevisar att jag åtminstone går rakryggad därifrån.
Jag har inte gjort något fel. Jag har sagt hur jag känner, och känslor kan man inte ändra på oavsett hur mycket man än skulle vilja göra det.
Och det är inte ditt fel, inte mitt fel… inte någons fel.
Folk blir sårade, och det är ingens fel. Eftersom jag inte har några problem med att säga vad jag känner, förväntar jag mig per automatik att andra ska vara lika mot mig.
Gud, vad jag känner mig lurad. Jag kanske är lite socialt handikappad då jag inte går på dom där hintarna, eller skickar 40 sms utan att få ett svar och fortfarande inte fattar vinken. Det är väl för att jag tror att respekt är ömsesidigt. Att människor ska respektera mig så som jag respekterar dem. Vilket skämt.
Jag känner mig som ett psykfall. Människor är fega, och äcklar mig just nu.
Och nej, det har inte hänt något mot mig personligen nu på senare dagar, jag har bara blivit lite bitter och isolerad nu när jag är sjuk. Och som ni vet tänker jag mycket.
Har läst igenom min egen blogg. Fan vad jag gnäller här, att ni orkar! Jag gnäller om att jag inte kan sova, och att jag tänker för mycket. Och när jag inte gör det klagar jag på mänskligheten. Kul liv jag verkar ha. Underbart.
